Vad händer i Malmö?

- är frågan många människor ställer sig ….
Jag undrar; vad är det som händer med Sverige?

Det som händer i Malmö är så mycket större än Malmö. Det är ett tecken, av flera, på att vår samhällsstruktur och våra värderingar i Sverige är på väg isär. Vi behöver ta en runda till kring handling och konsekvens och göra ett grundligt värderingsarbete för att enas om hur vi tillsammans ska ha det i framtiden.

Vi (jag, du och våra politiker) pratar om den kriminella problematik som visar sig i Malmö när det egentligen är ett socialt problem som tar sig kriminella uttryck. När vi bara pratar om poliser och extra insatser till denna myndighet skjuter vi oss i foten! Polisen är inte utbildad i att hantera sociala problem på hög nivå.

Kan vi sluta pressa polisen till att lämna den yrkeskår dom är utbildade inom för att gå över till en yrkeskår där dom inte har den kunskap som krävs? Det är en orealistisk förväntan som skapar stressade poliser.

Däremot; psykologer, terapeuter, socionomer och/eller pedagoger är den yrkeskår som faktiskt är utbildade till att förebygga, förhindra och hantera sociala problem. Ge mer resurser även till dem.

Lyckliga människor bränner inte bilar; det är det förtryckta människor utan hopp om framtiden som gör oavsett kön, ålder eller etniskt ursprung. Det är ett mänskligt grundläggande behov att ha en viss nivå av att kunna bestämma över sitt eget liv. När vi som människor inte upplever att vi har denna möjlighet gör vi motstånd på olika sätt.

Familjen och hemmet ska vara en trygg plats för ett barn att leva i. Den tryggheten borde alltid finnas och föräldrar borde vara skyldiga att skapa förutsättningar för att denna trygghet råder och att den bibehålls utifrån bästa förmåga.  Om tryggheten inte finns hemma är det skolan som blir avgörande för barnets utveckling. Där blir kontakten med de vuxna viktigare än någonsin. Om tryggheten uteblir på båda ställen är barnet helt utlämnat och blir sårbar och mottaglig för gängtillhörighet, kriminalitet och olika former av missbruk.

Klasserna består av över 25 elever många gånger som en eller två lärare ska ha någon slags koll på under ett antal år (i bästa fall), en ekvation som har visat sig fungera mindre bra. Det kanske blir ett bättre resultat om man:
- begränsade antalet elever i varje klass
- ökade antalet pedagoger för varje grupp
- anställde psykologer och terapeuter som fanns för både lärare och elever

Jag tror att detta skulle kunna leda till en tryggare skolmiljö för lärare och elever och ett högre studieresultat.
Vad tror du?

Lägg resurser på friidrottshallar och duktiga idrottsmän/kvinnor som kan instruera, stötta och utveckla våra barn och ungdomar. Lägg resurser på fritidsgårdar med utbildade pedagoger som kan finnas för ungdomar på kvällar och helger. Ge ökat bidrag till ridskolor, fotbollsklubbar och idrottsföreningar som redan finns och skapa fler.

Uppmuntra eldsjälarna, ge stöd till människor som inte bara pratar utan som också agerar, där finns den riktiga påverkningskraften och stödet som kan få Malmö och Sverige på fötter igen.

________________________________

När ska vi (jag, du och våra politiker) sluta att använda ordet andra eller första generationens invandrare. Jag tycker att det är dags att säga, första generationens medborgare. Vi blir på detta sätt alla medborgare utan ett förtydligande, som i vår tid, bara skapar exklusion istället för inklussion av medborgare.

Det vi ser i Malmö är desperation och förtryck av 1, 2, 3 och 4 generationens medborgare som vi måste ta på allvar. Detta är deras sätt att kommunicera att många saker är fel i vår samhällsstruktur och att det måste ske en förändring. Några väljer att bränna bilar några väljer sverigedemokraternas politik (som inte är isolerat till södra Sverige utan utbrett från söder till norr) oavsett måste vi ta alla dessa reaktioner på allvar och starta den konstruktiva dialogen som, i detta skede är, den sokratiska.

Vi (jag, du och våra politiker) måste våga titta på vår integrationspolitik med kritiska ögon och med alla generationer av medborgares bästa i åtanke. Här måste vi föra en dialog och utforska olika åsikter. Denna dialog försvåras för att vi (jag, du, våra politiker och MEDIA) är skoningslösa i att döma och kategorisera åsikter som utmanar och ibland även skrämmer. Vi katergorisera enligt följande;
- Rastist
- Sverige fientlig
- Trädkramare
- Manshatare
- Kommunist
- Kapitalist
- Egoist
osv …. Listan kan göras lång …tyvärr!
Om vi slutar med att döma varandra så fort vi inte vet vad vi ska säga och våra åsikter går isär kanske dialogen når upp till en högre, mer konstruktiv nivå.

Den sokratiska dialogen!
Nedan följer några tips till oss men främst till våra folkvalda politiker som har makten och skyldigheten att föra denna from av dialog med varandra och med folket:

- Jag vill gärna förstår varför du tycker som du gör, berätta mer, vilka problem ser du i vårt samhälle?

- Utifrån ett demokratiskt styrt land, med den grundlag som råder och med ambitionen av att ha ett väl fungerande välfärdssystem, hur ser din lösning ut på dessa problem som du upplever?

- Hur ser du på förhållandet mellan stat och medborgare när det gäller rättigheter och skyldigheter?

- Vad är det vi ska ta med oss ifrån den grunden av värderingar, lagar och regler som råder i dag vidare i framtiden anser du och varför?

- Vad säger det om oss och vår syn på människan och mänskligt värde i vårt samhälle enligt dig?