#MeToo

#MeToo. Många gånger.

Jag har burit med mig den här kampanjen sedan starten. Den har malt i mitt huvud och skavt. För att den är så bra. För att den är viktig på riktigt. Jag är imponerad av alla som har skrivit #metoo och i varierad utsträckning delat händelser, känslor och tankar kring det. Det gör att jag också vill. Det finns många berättelser men jag vill berätta om vad som händer när en kvinna säger ifrån och avvisar en man. För det är nästa steg. Vill vi skapa en bestående förändring? Då måste vi förändra normen i sin innersta kärna. Här kommer mina tankar kring det.

En jobbig insikt (bland så många jobbiga insikter) är insikten om hur duktig jag har blivit på att acceptera, ignorera, bortförklara känslor av obehag skapade av pojkar, unga vuxna killar, män och gamla gubbars beteende. Jag har blivit duktig på att låta närmanden, kommentarer och inviter gå obemärkt förbli. Eller, det går inte alls MIG obemärkt förbi. Men jag har blivit duktig på att inte besvära männen och omgivningen med upprörda känslor, så för DEM går det obemärkt förbi.

Inombords känner jag mig arg och ledsen. Förnärmad. Förminskad. Jag känner avsky och tyvärr också skam/skuld med en efterföljande fråga; Vad borde JAG har gjort annorlunda?

Om jag tar på mig en lite för stor tröja nästa gång? En stor skjorta? En längre klänning mer lik en svart sopsäck? Push-up? Oj det var länge sedan en sådan fanns i min garderob. Om jag sätter upp håret, då upplevs jag mindre sensuell verkar det som.

I ett jobbsammanhang var det en av mina manliga kollegor som inledde vårt samarbete med att säga

– Det är jobbigt att jobba med dig för du är så snygg. Vet du om att du är väldigt attraktiv? Jag blev tyst en kort sekund, neutral i mitt ansiktsuttryck. Jag hann känna och tänka. Jag sa – Ok. Jag förväntar mig att du kan hanterar det och agera professionellt gentemot mig.

Jag blev inte generad eller undergiven. Jag blev inte en ”slav” under hans gillande. Jag var inte intresserad av att upprätthålla hans attraktion, ville inte vårda den, ville inte utveckla eller utforska den. Jag sa inte tack vilket många män förväntar sig, som om det var en gåva. Jag tog inte ansvar för hans upplevelse av mig eller hans utmaningar kring sin upplevelse av mig. Jag ställde krav på honom att själv ta ansvar för det. Jag berättade vad jag förväntade mig av honom framöver.

Allt detta ovannämnda går emot en stark norm i vårt samhälle. Normen är att kvinnan ska vara mannen till lags, kvinnan ska vara tacksam när en man vill ha henne och kvinnan ska ställa upp, kvinnan ska inte få mannen att känna sig bortgjord eller förminskad. Vilket en avvisning innebär, för alla människor en kort stund efter. Och den normen spelar en stor roll i varför så många har upplevt #metoo.

Att våga prata om attraktion är bra tycker jag och att män lär sig att hantera att bli avvisade är ännu bättre! Att män och kvinnor slutar förvänta sig att kvinnan ska vara mannen till lags är avgörande för att få till en bestående förändring. Att män lär sig att hantera en avvisning är avgörande för att våra döttrar ska slippa skriva #metoo!

Det som hände, efter min avvisning var följande; Blicken förändrades hos min manliga kollega. Från nyfikenhet, intresse och viss åtrå till förakt och avsky. Min avvisning hade ett pris som jag fick betala. Ni vet, blickar kan säga mer än 1000 ord. Blickar kan ta sig in igenom huden, ner i magen och få oss att nästan tappa andan. Förutom blicken med förakt och avsky fick jag också betala med ensamhet och stor sårbarhet/utsatthet i vårt uppdrag. Om han istället hade tagit avvisningen SOM EN KVINNA, hade min respekt för honom vuxit.

I samma stund som blicken förändrades visste jag också att vi aldrig mer skulle jobba tillsammans. Inga fler uppdrag oavsett hur kompetent jag skulle visa mig vara. Det var redan kört! Ett extremt högt pris att betala för att våga stå kvar i min rätt att inte behöva förhålla mig till och ta ansvar för en mans attraktion.

Till alla män och kvinnor som undrar varför kvinnor inte säger ifrån i större utsträckning; Därför att det är dyrt att konfrontera och avvisa män! Det kostar blickar, det kostar stöd, hjälp, resurser, det kostar referenser och rekommendationer, det kostar uppdrag, det kostar befordringar, det kostar rena pengar, det kan kosta alla andra tänkbara förmåner. Det kostar tillhörighet, middagar, fester och vänner.

Det kräver mod, styrka och självförtroende. Någonting som alla säger att flickor och kvinnor ska jobba på och utveckla men som många har svårt att hantera när det tar sig uttryck hos flickor, tjejer eller kvinnor.

Därför har jag och många med mig blivit duktiga på att acceptera, ignorera, bortförklara känslor av obehag skapade av pojkar, unga vuxna killar, män och gamla gubbars beteende.

Många flickor, tjejer och kvinnor lär sig istället att navigera bland blickar av nyfikenhet, intresse och åtrå och massa annat skit. Det kan upplevas lättare i stunden. Många kvinnor har lärt sig att spela på sin sexualitet och på det sättet skapa en illusion av kontroll. Många kvinnor har lärt sig att skämta om det osköna, att raljera, att rätta sig i ledet i den jargong som är. Många kvinnor väljer att klä sig mer typiskt manligt, mindre figursytt, mindre färg, mer rakt och mörkt. Fler skjortor än blusar och toppar. Mer byxor än kjolar och klänningar.

Misstolka mig inte nu! Alla ska få ha på sig precis de dem vill! Jag vill belysa syftet bakom. Om jag klär mig som jag klär mig för att slippa obehagligt beteenden ifrån en man så är det ett problem. Och det är inte kvinnan och hennes hantering av problemet som är problemet. Det är mäns beteende som är problemet och att mäns beteende accepteras och sanktioneras i våra hem, bland våra vänner, i vår skola, i vårt yrke, på vår arbetsplats, i våra religioner och av våra politiker.

Många kvinnor blir mer som män. Vinsten, för en kvinnan som blir mer som en man, är att blicken kan förändras till en mer ”kompisblick” med kommentaren: -Jag gillar dig! Du är ju en riktigt skön tjej! Du är inte som andra brudar.

Mannen dunkar sig själv på ryggen och tror att han är bra! Nu kan han lura sig själv och andra att han minsann gillar starka kvinnor. Kvinnan blir en i gänget, behandlas mer jämställt, får tillgång till förmåner, rekommendationer, befordran osv.

Bara se dig omkring, rannsaka dig själv!

Till mannen vill jag säga, du gillar inte starka kvinnor! Du gillar kvinnor som är som män, det är skillnad och det gör dig inte bra. Du gillar kvinnan som är som mannen därför att hon inte längre ses som ett objekt AV DIG. DU ser henne mer som en man, därför behandlar du henne mer jämlikt. Hon har rättat in sig i ledet och i det ledet står du längst fram. Din makt är oförändrad, eller snarare stärkt, eftersom kvinnan har rättat in sig i DITT led.

Jag har gjort allt ovan. För att bli tagen på allvar, för att bli lyssnad på oavsett kön. För att få tillgång till den makt som aldrig ges till mig automatiskt i ett rum med främmande män. Inte ens som inhyrd föreläsare, expert på mitt ämne. Inte ens då är det en självklarhet att lyssna för att själv avgöra. Jag börjar alltid från botten.

Till kvinnan vill jag säga, jag förstår att du/vi gör så här. Skulden och skammen är inte vår. Vi har anpassat oss och strategiskt gjort det som behövdes för att få tillgång till makten och möjligheten att få påverka. Vi har gjort det vi har gjort för att bli behandlade rättvist och jämställt. Någonting som alla människor vill.

I ett långt perspektiv har vi dock bidragit till att systemet består. Vi förstärker det när vi anpassar oss och accepterar. Därför är #metoo så viktigt på riktigt! Därför är det viktigt att ta bort öppna eller dolda regler kring kvinnors yttre attribut. Hur vi får eller inte får se ut, göra eller inte göra. Därför måste män ta ansvar för sina upplevelser, sin åtrå och sitt beteende. Därför måste män kunna hantera många många avvisningar genom hela livet och aldrig få rätten till att under några som helst omständigheter kränka och/eller på annat sätt ta för sig av en annan person utan hennes samtycke.

Normer är beteenden som grundar sig i vår kultur, i vår värdegrund. Hur vi faktiskt ser på män och kvinnor. Forskning har fastställt att i de flesta kulturer uppfostrar vi pojkar och flickor att stötta och framhäva pojkar och män och att förminska och trycka ner flickor och kvinnor. Sverige är inget undantag, detta gäller i vår kultur också. Det gäller tvärs över de politiska blocken oavsett hög svansföring i ämnet. Det har det senaste dagarna tydligt visat.

Det är därför män och kvinnor skyddar män. Det är därför män och kvinnor ställer frågor som; vad hade hon på sig och hur full var hon? Det är därför både män och kvinnor bortförklarar känslouttryck hos kvinnor med mens.

Det är därför män och kvinnor kan säga till målmedvetna flickor, nu är du en prestationsprinsessa, du har ett överdrivet kontrollbehov, du behöver inte vara så duktig, var inte då dominant. Det är därför män och kvinnor kan säga till målmedvetna pojkar, så bra att du vet vad du vill, härligt att du anstränger dig så hårt. Det kommer att gå bra för dig. Om du fortsätter att ta för dig så här kommer du att nå dina mål.

Det är därför tjejer kallar andra tjejer för horor. Det är därför fitta är ett skällsord. Det är därför kommentaren – Jag gillar dig, du är ju en riktigt skön tjej, du är inte som andra brudar, känns bitterljuv. Både tjejer och killar tror att det är en komplimang. Vi uppfostras till konkurrens inom det kvinnliga könet på bekostnad av varandra. Makten vi får fördubblas inte med en till kvinna i rummet, den halveras.

Diskrimineringslagen. Den är, i många fall av sexuellt ofredande, helt verkningslös. Den är viktigt på samhällsnivå för att tydligt signalera och värna om människors rätt till lika behandling. Den är viktig för att upprätthålla lagen på myndighet- och näringslivsnivå. Där gör den skillnad men, de personer som kan göra störst skillnad, mellan dig och mig, är du och jag och de personer som ser och hör vad som pågår där och när det händer.

Att framhäva pojkar och män har belönats av både män och kvinnor igenom uppfostran, igenom hela livet. DET ÄR förklaring till varför kvinnor inte säger ifrån i större utsträckning. Bestraffningen för en konfrontation och en avvisning av en man kommer ifrån både män och kvinnor. Det är därför jag känner skam när jag blir sexuellt ofredad, trots att jag aldrig är ansvarig för en annan mans handlingar. Det är därför jag känner skuld för att ta upp det och förstöra den goda stämningen. Det är därför kvinnan är boven i otrohetsaffären. Det är därför vi i vårt samhälle friar förövaren när det är en man (vilket det nästa alltid är). Det är därför män kommer undan genom att förklara sitt beteende med ”Det var ingen som sa att jag inte fick”. Det är därför vi inte bara förväntar oss att män ska ta ansvar och fatta själva. Det är därför män tror att de har rätten till att ta det de vill ha. För att det har accepterats av många genom alla tider. Det har sanktionerats av samhällets alla delar.

#nomore!

DET gör #metoo till ett strukturellt problem på samhällsnivå. Det är därför vi är så många. Det måste få ett slut. Och varje individ kan bidra till att ändra på ett strukturellt samhällsproblem. Varje individ kan göra någonting i sin vardag.

I din roll som mamma, pappa, far- och morföräldrar, svärfar och svärmor, lärare, sjukvårdare, barnmorska, renhållningsarbetare, bror, syster, tränare, företagsledare, polis, brandman/kvinna, arbetssökande, studerande, medarbetare, butiksbiträde och alla andra och inte minst politiker.

Alla kan bidra.

Som föräldrar är det aldrig försent att börja göra skillnad. Hur jämställt är det mellan våra söner och döttrar. Hur fördelar vi städning, tvätt och matlagning? Vad säger du till dina döttrar kring yttre attribut och vad säger du till dina söner eller vad säger du inte? Hur är du som man/kvinna mot din partner? Hur är ni framför era och/eller andras barn och unga vuxna? Hur stöttar du och coachar dina och/eller andras barns utveckling och hur lyssnar du och responderar på deras drömmar om framtiden? Lyssnar du mer engagerat när en pojke berättar som sin framtidsdröm, för det säger nämligen forskningen att vi gör!

Hur fördelas ordet kring bordet?

När din dotter kommer hem och är ledsen för att en kille har puttat på henne, förklarar du det med att han är intresserad? -Det är för att han gillar dig. Eller uppmuntrar du din dotter att säga ifrån, att det är hennes rätt för att sedan ringa lärare och föräldrar?

När du får telefonsamtalet ifrån en upprörd förälder ang din sons beteende gentemot någons dotter. Bortförklarar du det då med överdrivna känslor och pms, eller -Boys will be boys? Eller konfronterar du din son och berättar att det inte är ok, sluta bete dig illa mot andra. Du har ingen rätt till det.

Den 13e november börjar min kurs på universitetet i gruppdynamik och personligt ledarskap. Jag kommer att lägga till ett avsnitt kring normer för att öka medvetenheten hos ca 100 studenter för ett mer jämställt tänkande och handlande. Vad kan du göra?

Och om du tänker att det inte spelar någon roll. Om du tänker att det är omöjligt att få till en förändring så är det för att du är trött och inte orkar. Till dig vill jag säga; Hjälp och stötta, ta rygg på eller lämna företräde till de personer som orkar och gör förändringen möjlig!

Avslutningsvis till alla som gör skillnad. Till alla underbara män och underbara kvinnor vill jag säga; Utan era insatser, i det lilla och i det stora hade mina möjligheter i livet aldrig funnits där. Ni är många. Jag har träffat några av er. Stort Tack.

Tack för #metoo-kampanjen som skakade om mig. Jag kommer att orka ett bra tag till men ny kraft och energi, från hjärtat påfyllt med hopp.

#nomore.

Kommentera

19 − 6 =