Kan vi tänka utanför boxen nu?

Detta inlägg handlar om politik. Varför ett inlägg om politik på min blogg som handlar om ledarskap, team och gruppdynamik. Därför att gruppdynamiken är högst central i vad som sker i denna valrörelse. Men jag återkommer till det avslutningsvis.

Innan dess; Jag vill bidra till ett djupare resonemang och det innebär ofta att vara i opposition till den uppfattning som råder. Svårt att få till ett djupare resonemang annars. Resonemanget är för enformigt, för platt. Komplexa frågor, som är så stora att de för mig upplevs nästan bottenlösa, ges enkla förklaring. Enkla förklaring som vi köper i det öppna för att det är behagligt och komfortabelt men som många inte verkar köpa i det dolda med hänvisning till opinionsmätningarna.

Det är farligt med enkla förklaringar av många anledningar. En anledning är att  de generera enkla lösningar, någonting vi också gillar trots att vi vet, innerst inne, att problemen är komplexa och lösningarna även så.

Vilka enkla förklaringar syftar jag på? Jo, att SD är ett enfrågeparti, att SD är ett missnöjesparti, att merparten av de som röstar på SD är rasister, nazister och kvinnohatande homofober som hatar invandrare, miljön och sympatiserar med Putin.

I mitt flöde ser jag bara det här. Den ena kampanjen efter den andra som uppmanar människor att ta sitt förnuft till fånga. De flesta kampanjer har gått ”all in” i sitt budskap, och enligt mig faktiskt både övertolkat och misstolkat SDs politik och framförallt underskattat SDs väljare och medlemmar. Därför blir flera av dessa kampanjer bara ”Nyttiga idioter”. 

Vilka enkla lösningar syftar jag på? Jo, att döma ut alla väljarna så som jag beskrev ovan och att tillexempel rösta taktiskt. Att köra någon slags strategi hur vi röstar när vi inte har en aning om vad flera miljoner faktiskt kommer att rösta på. Drygt 1,5 miljoner människor har ännu inte bestäm sig, lästa jag på SVD så sent som i förrgår.

Vi kan göra vissa antaganden vars rimlighet kan styrkas i de mätningar som görs. Antaganden kan bidra till ett djupare resonemang som jag efterfrågar. Jag tror dock inte att våra antagningar håller för en kvalificerad taktikröstning.

Opinionsmätningarna varierar från dag till dag, från kanal till kanal, men låt oss säga, för resonemangets skull, att det kanske går att anta att var 5e person kan tänkas rösta på SD nu på söndag.

Tror ni på fullaste allvar att var 5e röst tror på ovanstående beskrivning av sig själva? Det tror inte jag. De vet att den enkla förklaringen inte stämmer därför funkar den inte längre. De tar inte till sig ditt dömande. De relaterar inte och förkastar därför ditt förakt. Avståndet er emellan har ökat och möjligheten till att få inflytande över varandra har minskat.

Väljarna har tolkat det som sägs och görs på ett annat sätt. Vilket är fullt möjligt. Därför behöver även vi, som inte tänker rösta på SD, bredda vår tolkning av vad som sägs och görs för att på bästa sätt förstå SDs framgångar under de senaste 4a åren och för att, på riktigt, hämma denna utveckling som ser mörk ut i horisonten. För om vi fortsätter med dessa enkla förklaringar och enkla lösningar, hur tror du då valresultatet ser ut 2022? Än värre skulle jag säga, då blir det bäcksvart.

SD kanske blir Sveriges 2a största parti. Det är inte det som skrämmer mig mest. Det som skrämmer mig mer är övriga politikers, media och folkets efterspel. För SDs framgångar är, tror jag, en konsekvens av bland annat decemberöverenskommelsen.

På vilket sätt kommer vi att köra över folket denna gång? Vilka medel, kommer vi att intala oss själva, helgar målen och vilka långtgående konsekvenser kommer det att få? Hur mycket mer av en demokratur kan vi stå ut med innan det brakar på riktigt och vi måste inse att vi alla bidrog aktivt eller passivt?

När vår statsminster och övriga partiledare ”lovar” att de inte kommer att samarbeta med SD, tycker du att det är rätt på riktigt? Och tror du på att det är möjligt om SD får 20% i valet. Nej, partiledarna lovar någonting de inte kan hålla. Och går vi med på någonting än mer drastiskt än decemberöverenskommelsen kommer det att få förödande konsekvenser. Och, oavsett var du och jag står politiskt, så kan vi inte gilla det löftet (att inte samarbeta med SD) och samtidigt tro på rättigheten att få lägga sin röst och låta ett parti föra sin talan. Det går liksom inte ihop i mitt huvud. Ska de omyndigförklara 20% av folket. Det är högmod och högmod går före fall. Jag saknar ett resonemang kring signalvärdet i denna strategi kopplat till demokrati.

Det håller alltså inte. Om vi inte gillar resultatet av ett val då får vi göra om vårt parlamentariska styre för nu är SD här. Alla som vill får rösta på dem och då måste deras röst tas på allvar precis som du och jag förväntar oss att vår röst ska räknas, eller hur? Eller ska vi förebygga odemokratiska krafter genom att vara just odemokratiska? Jag fattar liksom inte hur vi tänker här?

Övriga partier borde alltså tydligt säga ja; SD kommer att få inflytande utifrån folkets vilja. Jag vet, jobbigt eller hur? Men nu finns det inga enkla lösningar. Ju längre denna förenklade tolkning av läget med sina enkla lösningar fortgår desto mer drastiska åtgärder står vi inför.

Demokrati handlar inte om att du och jag ska gilla resultatet, det är inte demokrati. Demokrati kan faktiskt många gånger innebära den direkta motsatsen. Att jag och du inte alls gillar resultatet och trots det måste finna oss i det som majoriteten vill. Det blir då demokratins baksida för oss för stunden. Nästa gång kan det vara omvänt, förhoppningsvis, och då förväntar vi oss att den ”andra sidan” ska acceptera det som ”vår sida” röstade på. Vi kan inte bara köra på demokrati när resultatet passar oss. Vi måste köra på demokrati alla gånger. Det verkar många ha svårt att acceptera. Det blir så konstigt i min värld.

Det blir problematiskt när vi tycker att väljarnas vilja är ett problem för demokratin. Är inte det börja på slutet?

Decemberöverenskommelsen var förödande ur ett demokratiskt perspektiv. Jag förstod den inte till fullo 2014, det gör jag kanske inte nu heller, men av det lilla jag har förstått är det, från börja till slut, en helt oacceptabel lösning. Det var kaos efter förra valet. Det var kaos av flera anledningar. Vi hade behövt backa bandet då och verkligen samarbeta med ett öppet debattklimat. Ett nyval hade varit jobbigt och dyrt men allt annat blev dyrare och jobbigare. Vi valde minsta motståndets lag i stunden och det straffar sig nästan alltid. Straffet kommer nu med full kraft.

Stefan Löfven och socialdemokraterna valde att bilda regering tillsammans med miljöpartiet. Ett parti som fick knappt 7% av rösterna har fått sitta i regeringsmakt i fyra år och utövat ett stort inflytande på svensk politik. Är det rimligt tycker du? Det gör mig rädd på riktigt. Decemberöverenskommelsen togs fram för att förhindra SDs inflytande på svensk politik och för att en minoritetsregering skulle få regera på sin budget. Det är, tror jag, en av flera  anledningar till SDs framgångar under de senaste 4a åren.

Så här tänker jag: SD fick nästan 13% av rösterna 2014. Även om du står långt ifrån dem. Det var tillåtet att rösta på dem och 13% gjorde det. Hur tror du dessa 13% har upplevt de senaste 4a åren? De fick inget gehör för sina åsikter. Det är väll inte demokrati? Det är väll inte rätt? Oavsett min politiska hållning tycker jag mig kunna se det och förargas över det.

När det blir en minoritetsregering så blir det det av en anledning. Partiet har inte tillräckligt stöd ifrån folket. Det är alltså inte meningen att det ska gå att regera utan att andra partier inklusive oppositionen ger sitt stöd i vissa frågor, de ska vara aktiva och kravet på samarbete ökar för bästa möjliga resultat, för att så många som möjligt av landets medborgare ska blir nöjda. För att hela samhällskontraktet bygger på det. Eller, vad är det jag missar? Demokrati är jobbigt och svårt och absolut nödvändigt.

Vad som hände var att de borgerliga partierna la ner sina röster. De sa upp sin roll att opponera. Det gjorde det för en överenskommelse som skulle sträcka sig till 2022.

6 av 8 riksdagspartier gjorde upp om hur landet skulle styras över två mandatperioder. 6 partier gjorde en överenskommelse som sträckte sig till och förbi nästa val, alltså detta val. Låter det rimligt i din värld, för det låter inte rimligt i min.

Förhandlingarna skedde i största hemlighet på socialdemokraternas kansli i riksdagen. Under julledigheten/stressen, en slump eller en utstuderad strategi? Annie Lööf bemöter kritiken ifrån väljare med förklaringen att vid valet 2018, när alliansen blir största blocket, kommer S och MP att lägga ner sina röster och släppa igenom alliansens budget. I min värld låter det som en kväll där partierna spelar Risk om Sveriges framtid.

En överenskommelse som kunde ha givit Moderaterna möjligheten att få regera med sin budget efter valet 2018 men utan några som helst garantier om att så skulle ske för det skulle ju trots allt genomföras ett val dessförinnan där, tror det eller ej, folket skulle få säga sitt. Snälla se ”Uppgörelsen” på Svt play om du inte redan har gjort det. Den beskriver decemberöverenskommelsen på ett bra sätt … tror jag.

Gustav Fridolin ”Nu har vi tagit ett gemensamt ansvar för att de som sitter i regeringen ska få igenom sin budget och att inget missnöjesparti kan kidnappa riksdagsomröstningen för sina egna syften”. Blir inte detta problematiskt även i dina öron? Det är partiernas skyldighet att föra sina väljares talan. Det blir problematiskt att fortsätta vårt parlamentariska styre och samtidigt fördöma partier som opponerar sig. Opposition är väll det enda som försvarar den, enligt mig, allt för låga riksdagsspärren och våra 8 partier i riksdagen!

Så vad hände egentligen efter förra valet? Socialdemokraterna svek flera av sina väljare när de ingick ett regeringssamarbete med Miljöpartiet och gav dem stort inflytande över svensk politik, inte minst över migrationsfrågor. Moderaterna och alliansen svek många av sina väljare när de valde att lägga sig platta när de egentligen borde ha tagit strid opponerat sig och krävt kompromisser. Miljöpartiet har under de senaste 4a åren svikit många av sina väljer som ett pris för makten de har haft. Hela regeringen och riksdagen svek 13% av svenska folket när de fråntog SD möjligheten att medverka och påverka. Utifrån valresultatet 2014 har miljöpartiet och vänstern fått oproportionerligt sändingstrymme och orimligt stort inflytande över svensk politik de senaste 4a åren. Allt detta har, tror jag, bidragit till SDs framgångar.

Vilka har egentligen bidragit mest till det kaos som är i dag? Det är väll en fråga som behöver behandlas långt djupare än vad som görs i dag för i min värld är inte SD ett givet svar på den frågan. Hur kan de beskyllas för någonting när de fråntogs möjligheten att påverka och även möjligheten att ta ansvar och göra bort sig. De har ju lutat sig tillbaka och låtit övriga partiers beteende arbeta för deras ökade medlemsskap.

Och vad menar jag med kaos, jo, ett splittrat land där förtroendet för politiken och våra politiker har sjunkit. Det är bara en av flera konsekvenser som blir när makthavare missbrukar sin makt och frångår viktiga komponenter i hur vi ska styra vårt land.

Årets förtroendebarometer 2018; Den visar att det är ett fortsatt högt förtroende för de samhällsinstitutioner som mäts i undersökningen men, inte när det kommer till våra politikers förmåga att hantera framtida utmaningar för Sverige som integration, lag och ordning, sjukvård, skola och välfärd. 

Många av er fastnar i huruvida det är kaos eller inte i vårt land. Vi har det ju så bra säger den ena. Det är systemkollaps säger den andra. Jag tycker att det är kaos därför att förtroendet för politiken, för demokratin och för samhällskontraktet är på riktigt i gungning. Moralen sjunker och i takt med den även solidariteten. Handling och konsekvens, orsak verkan. Det är inte ”rocket science” det som händer, det är mänskligt. Så sluta debattera huruvida det är systemkollaps eller ej, vi kan väll enas om att det är ett allvarligt läge. 

Det nedvärderande ordet ”Populism” används flitigt för att förklara bland annat SDs framgångar. So what? Vad gör vi då åt det? Populism sker ju, enligt regelboken, som ett svar på folkets upplevelse av att politiker, makthavare och etablerade medier censurerar, är subjektiva och sätter sig över folket och därmed utövar maktmissbruk. Bara decemberöverenskommelsen är ju ett bevis på när det faktiskt hände i vår egen riksdag. Så då är väll SDs framgångar, som det populistiska partiet, en regel mer än ett undantag. Historien upprepar sig därför att vi nöjer oss med den enkla förklaringen utan att ta orsaken till problemet på allvar. Precis som att SD är ett missnöjesparti. So What? Då är folk missnöjda då, vad gör vi åt det?

Jag tror personligen att det hade varit bra för Sverige om SD hade fått påverka utifrån sina mandat i riksdagen 2014. Det finns många, svåra, stora och kostsamma problem med vår migration- och integrationspolitik. Det är inte rasistiskt, det är fakta. Att kunna ta i detta sakligt med fakta, studier och forskning som stöd är det enda som kan hjälpa Sverige och stoppa SDs framgångar, då som nu.

Och fakta, studier och forskning finns. Att SD och alla deras väljare är rasister är en förenklad, ack så behaglig, men helt felaktig förklaring till deras framgångar. De har haft rätt kring många farhågor, de har varit sakliga och sanningsenliga i flera fall. Människor ifrån hela den politiska skalan har flaggat för stora migration- och integrationsproblem men sittande politiker har gjort för lite åt dem och använt fula metoder för att komma undan med det. Även detta är en anledning till SDs framgångar i antalet medlemmar och väljare.

När integrationsproblematiken spräcker den ena bubblan efter den andra och kryper in på de mest välbärgade områdena i vårt land är det många som väljer en stramare politik kring asyl- migration- och integrationsfrågor. Det är en helt mänsklig reaktion som du kan fördöma bäst du vill. Men att fördöma och beskylla och anklaga håller inte längre.

  • 2010, SD kommer över riksdagsspärren. Vi fördömer väljarna, hotar med att säga upp vänskapen, folk förlorar jobbet, social bestraffning högt som lågt. Även jag gör detta.
  • 2014 SD får 13% i riksdagsvalet. Vi fördömer väljarna, vi säger upp vänskaper, folk förlorar jobbet, social bestraffning högt som lågt. Även jag gör detta.
  • 2018 SD har närmare mellan 17-23% i opinionsmätningar 5 dagar innan valet beroende på hur mätningen görs. Jag vill nu ändra strategin och flera med mig. För om vi gör som vi alltid har gjort kommer det att bli som det alltid blir …
  • 2022 … ?

Det som jag är mest rädd för är att vi når nya bottenrekord på vad politiker och makthavare är beredda att göra för att minska SDs inflyttande på svensk politik återigen. För vad händer då, med Sverige? I nästa val? Om någon såg agenda så var ju det en ganska mäktig uppvisning av muskler med Carl Bildt och Macron i studion. Carl Bildt berättar om hur illa det kommer att gå för Sverige om vi skulle våga lämna EU. Han spelar på rädsla ut i fingerspetsen. Och Macron säger det många väljare vill höra; han försäkrar svenskarna om att han ska vida åtgärder kring flyktingströmmarna och han är minst sagt hård i retoriken kring Jimmy Åkesson. 

Åter till min fråga; Vad händer med Sverige och nästa val om vi ser mer maktmissbruk? Ett, tyvärr, ganska rimligt scenario tror jag …

  • 2022 SD blir största partiet och Jimmy Åkesson blir statsminister.

2022. Förtroendet för politiker och medier har sjunkit än mer. Fientligheten har ökat än mer från både vänster och höger, fler nazister och fler radikala muslimer. Judarna hamnar i kläm och kvinnor och barn far illa. Och hur stora tror du att Alternativ för Sverige har blivit, över riksdagsspärren? Och hur stora har NMR blivit tror du? Eller Gråa vargarna för den delen?

SD är inte längre ett enfrågeparti. Det är inte bara gamla, bittra, fd nazistiska män som röstar på SD. Det är också högutbildade, höginkomsttagare, kvinnor, män, unga, gamla och invandrare som röstar på SD. Men vi gillar enkla förklaringsmodeller på komplexa problem och det är jobbigt att ompröva sin verklighetsuppfattning och den mentala föreställningen. För vad mer måste jag då också ifrågasätta. Orkar inte. Men vi måste orka! Vi måste bredda vår uppfattning och inse att SD har haft rätt i vissa frågor. Vi måste samarbeta med dem och deras väljare för att deras väljarstöd ska sjunka.

En kontroversiell tanke;
Tänk om SDs inflytande över svensk politik minskar främlingsfientligheten samt SDs framgångar? Sug på den. Det kallas att tänka utanför boxen. 

Problemet med den förenklade lösningen, att taktikrösta! Endast de röster som redan ligger är givna och ingen vet hur det ser ut. Vad vi vet, när skam och skuld och rätt och fel blandas in i debatten till den grad som det görs i denna valrörelse, är att människor är inte öppna med vad det tänker rösta på, inte ens i anonyma opinionsmätningar.

Flera av er har nu taktikröstat på V för att de ligger längst bort ifrån SD. V hade i någon mätning 11% tror jag att jag såg i någon kanal om det nu stämmer eller om det är vad människor väljer att säga. Vad tror ni att det leder till? Det leder till att fler lägger sin röst på SD för att kompensera, jag är övertygad om det. Och vad man kanske inte tänker på är att plötsligt gör man även V till ett enfrågeparti men det är dem ju inte heller. Deras syn på skatter, företagande, hälsa- sjukvård och bidrag med mera kommer ju med i paketet. Om er taktik fungerar så släpper ni igenom hela Vs politik, känns det bra, ok? Om taktiken biter er i rumpan är risken att ni indirekt har skapat fler väljare till SD. Hur känns det? För Sverige innebär det mer kaos.

Intention och syftet bakom din röst bör vara att man tror på så mycket som möjligt av partiets partiprogram, deras syn på Sveriges utmaningar och deras åtgärder samt hur rimliga de är att genomföra. Vårt parlamentariska styre bygger på att detta är avsikten,
intentionen till varför du röstar som du gör.

Vi glider för långt bort ifrån denna grund när vi taktikröstar endast för att förhindra det andra partiet från att få inflytande istället för att rösta på det parti vi tror på. Vi krigar alltså mot oss själva men med en förenklad och kortsiktig lösning som får långtgående konsekvenser och det finns ingen vinnare, bara förlorare.

Det finns andra, bättre, mer effektiva sätt att förhindra SD inflytande och deras framgångar menar jag och det är att låta dem få just inflytande. Ironiskt eller hur men inte mindre sant för det. Men det är ju inte den där enkla lösningen som vi så gärna vill ha, eller hur?

Så vad blir min slutliga uppmuntran och hur tänker jag själv förhålla mig till det här kaoset! Det enda vi kan göra är att läsa på, att skapa oss en egen uppfattning om vad som bör prioriteras i Sverige just nu. Per Granqvist på Väljarskolan ger tipset; välj 2-3 hjärtefrågor och det partiet som prioriterar dessa. Vad är viktigast för dig just nu, vad är det du ”tjatar om, ältar om varje middag”. Det handlar alltid om att fastställa problem och prioritera resurserna. Och utifrån din uppfattning rösta på det parti som du tror kan göra jobbet bäst det kommande 4a åren. Inte på vad andra ska rösta. Inte på vad andra säger till dig att du ska eller inte ska rösta på utan vad du själv tror på.

Ingen av oss vet hur de rödgröna eller alliansen vill bilda regering. Även det ett argument för att inte rösta taktiskt. Vad vi vet är att de gör vad de vill med vår röst, det har de visat genom decemberöverenskommelsen. Men jag vill i alle fall veta att jag röstade på det parti jag trodde mest på för att jag trodde mest på deras syn på problemen och deras förslag på lösningar inte för att jag antog någonting om din röst eller för att jag trodde mig veta hur saker och ting skulle bli eller för att jag villa förminska din makt och påverkan över detta val.

Ja och så avslutningsvis, det där med gruppdynamiken. Det finns ett fenomen som heter ”Group Think”.

”[…] Groupthink requires individuals to avoid raising controversial issues or alternative solutions, and there is loss of individual creativity, uniqueness and independent thinking. The dysfunctional group dynamics of the ”ingroup” produces an ”illusion of invulnerability” (an inflated certainty that the right decision has been made). Thus the ”ingroup” significantly overrates its own abilities in decision-making and significantly underrates the abilities of its opponents (the ”outgroup”). Furthermore, groupthink can produce dehumanizing actions against the ”outgroup”… För fortsatt läsning om group think klicka här.

Detta är vad vi har sett under de senaste fyra åren som just nu kulminerar. Ska vi fortsätta förlamas av detta fenomen eller kan vi kanske bryta oss loss genom att öppna upp för nya perspektiv och tänka utanför boxen!

Jag tror att vi kan det och många är modiga, går emot strömmen och bidrar till en debatt med fler perspektiv, ett mer kvalitativt resonemang och nya lösningar. Jag har stor respekt för er som gör det.

Kommentera

2 × 3 =