Jag föreläser om gruppdynamik och de beteenden som stöttar gruppens utveckling. I de första faserna, av en grupps utveckling, är det avgörande att vara öppen, ha låg fasad och berätta om vem man är som person. Jag citerar en mottagare av detta budskap;
”Jag är inte intresserad av att veta vilka äktenskapsproblem mina kollegor har. Jag vill fokusera på jobbet”
En person som beskriver sig själv, och som upplevs av andra, som professionell och resultatfokuserad
Problematiken finns i 3 saker:
1. Om du arbetar i en arbetsgrupp tillsammans med andra människor behöver du lägga en viss del av din energi på att bygga relationer med de människorna. För att kunna bygga relationer behöver du vara personlig. Djupet på dina relationer baseras på hur mycket du och andra dela med sig av sig själva och är personliga.
2. Det är skillnad på att vara personlig och privat. Du behöver prata om vad som är viktigt för dig under ett samarbete, du behöver prata om vad som motiverar dig och om vad som driver dig framåt. Du behöver framföra kritik och kunna ge feedback för att utveckla produktionen och gruppen och det är en förutsättning att vara personlig för att kunna göra det.
3. Det är svårt att vara personlig om jag har dålig självkännedom och inte vet vad som driver mig, motiverar mig, gör mig upprörd, förbannad eller glad; om jag inte vet att jag reagerar på en upplevelse av att bli exkluderad, förödmjukad eller ignorerad.
Enligt mig är du en professionell person om du; har fokus på resultatet, är trogen ditt uppdrag, är personlig och kontinuerligt jobbar på att öka din självkännedom för att kunna vara det.
_________________
Det är mindre relevant att prata om sina äktenskapsproblem på jobbet med alla sina kollegor. Det är att vara privat. Det är någonting man förslagsvis tar med sin chef och då bör en överenskommelse ske om arbetskapacitet och vilka eventuellt justeringar kring arbetsbelastning som behövs göras för att möta arbetskapaciteten.
